Så hanterar du en toxisk chef

Martina Skowronska skrev i Genomskåda narcissisten! om sin egen erfarenhet av att ha en kärleksrelation med en man med narcissistiska drag. Det var i arbetet med den boken hon började fundera i vidare banor: den här sortens personer har ju självklart jobb och finns därmed även på våra arbetsplatser.

– Temat för boken var den privata relationen, men jag insåg att det jag hade varit med om i mitt privatliv även sker på arbets­platser, bland annat i relationer mellan chef och anställd, och när jag insåg det och började fundera på tidigare chefer som jag hade haft, som också har uppvisat de här dragen, bestämde jag mig för att skriva en bok även om det.

Boken Toxiska chefer kallar hon en självhjälpsbok där hon beskriver olika typer av chefer och även ger flera tips om hur man kan hantera dem. Hon är dock noga med att poängtera att en toxisk chef inte är samma sak som en dålig chef.

– En dålig chef är en bra person som vill väl, men som har dåliga yttre förutsättningar för att göra ett bra jobb. Den personen vill vara en bra chef, vill coacha och lyfta medarbetarna, men något runt personen gör att det inte fungerar.

– En toxisk chef däremot, då pratar vi om en människotyp som bara har sitt eget väl och ve i fokus, som är empatilös och som tar till varje metod och strategi som finns för att utöva makt. Den gör dessutom vad som helst för att inte förlora den status som rollen ger. Det är viktigt att skilja på.

Liknande tankar finns bakom en studie som presenterades på Umeå universitet i våras och som Akavia Aspekt har skrivit om tidigare. I den studien kartlade forskarna förekomsten av destruktivt ledarskap inom svenskt arbetsliv, samt undersökte om olika arbetsmiljöfaktorer kunde antas bidra till förekomsten av det.

Undersökningen visade att så många som 36,4 procent av medarbetarna upplevde att deras chef hade ett destruktivt ledarskap ofta eller alltid.

Därmed inte sagt att allt detta berodde på personliga egenskaper hos chefen. Studien visade i stället att chefer som upplevde hög arbetsbelastning och otydliga uppdrag, samt chefer som jobbade under hög stress, oftare uppvisade destruktivt ledarskap.

– Kanske kan denna studie bidra till att vi kommer bort från bilden om att destruktivt ledarskap alltid handlar om cheferna själva. Det är viktigt att arbetsgivare jobbar med att skapa en arbetsmiljö som minskar förekomsten av destruktiva ledarskapsbeteenden, sa Andreas Stenling, en av forskarna bakom studien, till Akavia Aspekt när den presenterades.

Men om man då råkar ut för en chef som visar upp toxiska drag, vad ska man då göra? Martina Skowronskas svar är att det beror på.
– Det finns olika sorters toxiska chefer, och hur man ska hantera dem beror på vilken typ det är.

Ett råd är dock gemensamt för alla typer i hennes bok.

– Ge dem ingen feedback. Ofta när man har ett problem i arbetslivet får man rådet att vända sig till sin närmaste chef och tala ut om problemet, men om det är chefen som är problemet blir det rådet väldigt problematiskt.

Martina Skowronska menar till och med att det kan ha motsatt effekt.

– Jag och andra som jag har träffat, som har försökt att ge feedback till toxiska chefer som vi har haft, har i stället blivit bestraffade. Den här typen av människor ogillar kritik eftersom de tar allting högst personligt, och om du kritiserar dem blir du deras fiende. Du kommer att bestraffas, kanske genom att du förbigås eller inte får löneökning, och även om det inte sker direkt kommer det att ske på sikt.

Därför menar Martina Skowronska att det är mycket bättre att vända sig till chefens chef i sådana situationer.

– Sedan kan det också bli problematiskt, för toxiska chefer är ofta väldigt duktiga på att ge ett gott intryck uppåt, så många som klagar på dem blir helt enkelt inte trodda.

Martina Skowronska menar också att inte allt ansvar för att hantera en eventuellt toxisk chef kan ligga på den enskilda medarbetaren som drabbas.

– Jag tycker att det finns ett slags tystnadskultur inom arbetslivet vad gäller de här frågorna. Visst, vi medarbetare pratar sinsemellan om chefens agerande är problematiskt, men arbetsgivarna tycker jag låtsas som att problemet inte finns. Följden av det blir att man inte lär sig något, och att man inte upprättar några rutiner eller handlingsplaner kring hur det ska hanteras om problemet uppstår. Det är en jättebrist.

Dessutom önskar Martina Skowronska att toxiska chefer skulle diskuteras och hanteras redan i rekryteringen till chefstjänster.

– Okej, det finns tjänster i dag där titeln är ”chef” men där man inte har något personalansvar, och där kanske man inte behöver förändra något. Om chefen dock faktiskt ska ha personalansvar måste man ta upp det här ämnet, för annars kan personalen råka väldigt illa ut.

Det Martina Skowronska skulle vilja se är rekryteringsprocesser där inte bara rekryterare utan även psykologer är inblandade.

– Och det ska vara en process under lång tid, inte bara ett test, för de här personlighetstyperna är experter på att manipulera tester, och inte bara en sittning med en psykolog, för då kommer man inte heller under skalet.

I stället önskar Martina Skowronska att varje chefsrekrytering på alla nivåer skulle innebära flera sessioner mellan en psykolog och den tilltänkta kandidaten – över tid. Dessutom vill hon att de här sittningarna ska fortsätta även efter rekryteringen, allt för att upptäcka eventuella toxiska tendenser.

– De här personerna är väldigt bra på att lura psykologer, så det krävs regelbundna möten över tid för att bilda sig en uppfattning om ifall den här personen är en lämplig chef, och ifall personen ska få behålla sin chefsroll.

Läs också: Vanliga härskartekniker – och hur du bemöter dem

Läs också: Psykopater på jobb och arbetsplats

Läs också: God psykosocial arbetsmiljö – några exempel